Jag fick en chock när jag läste att fyra medelålders män åtalas för klotter. I min naivitet har jag gått och trott att klotter och skadegörelse är en form av pubertal störning som går över när man blir äldre. Kanske åldersskröpligheten till sist sätter stopp för detta tvångsmässiga uttrycksbehov. Ska man skratta eller gråta?
Jan Sederholm, Stockholm